Honungssorter: så skiljer sig ljung, lind, raps och skogshonung

Honung smakar olika beroende på var bina har varit. En ljus, nästan vit rapshonung från Skåne och en mörk, seg ljunghonung från hedmarken har lite gemensamt utöver att båda är honung. Här beskriver vi de vanligaste svenska sorterna, vad skogshonung och honungsdagg är och vilka regler som gäller när en sort eller ett landskap står på etiketten. Mer om honung i allmänhet finns på huvudsidan om honung.

Ingen honung är helt “ren” sort

SBR påpekar att varken biodlare eller konsumenter ska tro att någon kan styra binas nektarinsamling helt och hållet. En ljunghonung består inte bara av nektar från ljung, men inslaget av ljung är så stort att man tydligt märker det. Reglerna speglar detta. Enligt Livsmedelsverkets föreskrifter LIVSFS 2025:3 får en sort anges om honungen “uteslutande eller huvudsakligen” kommer från den angivna källan och har källans egenskaper i smak, kemi och mikroskopiska kännetecken, till exempel pollen.

SBR ger också en tumregel: försommarhonung är i allmänhet ljusare och mildare, medan höstens honungssorter är mörkare och smakrikare. Alingsås biodlareförening nämner raps, rybs och hallon som exempel på ljus honung och ljung som exempel på mörk.

De vanligaste svenska sorterna

Sort	Blomning och region	Färg, smak och konsistens enligt SBR
Rapshonung	Rapsfälten i maj/juni, klassisk skånesort	Ljus, nästan vit, mycket mild. Väldigt fast eftersom nektarn innehåller mycket druvsocker
Maskroshonung	Början av juni	Vackert gul, frisk och mild. Svår att skilja från andra tidiga sorter
Klöverhonung	Sommar	Ljus, ibland något gråaktig, mild och fin smak
Lindhonung	Juni–juli	Ljus med frisk, något bitande smak. Räknas av många till de finaste ljusa sorterna
Ljunghonung	Från skiftet juli/augusti	Mörkt bronsfärgad, segflytande och geléaktig med karaktäristisk smak
Bovetehonung	Sällan ren i Sverige	Mörk, nästan svart, med mycket markant smak och lukt
Akaciahonung	Importerad, enstaka robiniaträd finns i Sverige	Guldgul, håller sig flytande genom hög fruktoshalt

Vill du veta vilka växter som ger bin nektar och pollen under säsongen, se Dragväxter.

Rapshonung

Rapshonung är för många svenskar synonym med honung. Den kristalliserar snabbt och blir fast eftersom rapsens nektar innehåller mycket druvsocker, och därför passar den som smörgåspålägg: den “rinner inte av”, skriver SBR. Jordbruksverket förklarar att skördarna per samhälle är högst i slättbygder med mycket raps, till exempel Skaraborg och södra Kalmar län.

Lindhonung

Lindarna blommar i juni och juli. SBR beskriver lindhonung som en av de finaste ljusa sorterna, med en frisk, något bitande smak som vissa tycker är för stark.

Ljunghonung

Ljunghonung skiljer sig från andra sorter på flera sätt. Den är segflytande och geléaktig redan när den är ny, och SBR noterar att även ett litet inslag av ljungnektar ger den typiska konsistensen. Föreskrifterna tar hänsyn till detta: ljunghonung (Calluna) får innehålla högst 23 procent vatten, medan gränsen för de flesta andra sorter är 20 procent. Ljung finns också bland undantagen när det gäller kraven på honungens elektriska ledningsförmåga, ett av kraven som i föreskrifterna skiljer blomhonung från bladhonung.

SBR tipsar om att ljunghonung passar i te och bakning.

Skogshonung och honungsdagg

Inte all honung kommer från blommor. Enligt LIVSFS 2025:3 är bladhonung honung som huvudsakligen kommer från exkret från sugande insekter (Hemiptera) på levande växtdelar, eller från sekret av levande växtdelar. Det bina samlar kallas honungsdagg.

Alingsås biodlareförening förklarar hur det går till. Blad-, bark- och barrlöss sticker hål på växternas silrör och suger sockerrik växtsaft. Lössen kan inte stänga av flödet, så det mesta passerar rakt igenom dem och hamnar på blad och barr, med en extra dos enzymer. Det är den droppen bina samlar. För att det ska bli ett drag på honungsdagg krävs att väldigt många löss överlever vinter, vår och försommar, och det beror på klimatet.

Kontrollwiki anger “skogshonung” som exempel på ett topografiskt ursprung, liksom bergshonung och ängshonung. Det är alltså en frivillig uppgift om var honungen kommer ifrån, inte en sort i sig.

Bladhonung har egna krav i föreskrifterna. Summan av fruktos och glukos ska vara minst 45 g per 100 g, mot 60 g för blomhonung, och den elektriska ledningsförmågan ska vara minst 0,8 mS/cm.

Landskapshonung och lokal honung

En honung kan märkas med ett regionalt ursprung. Livsmedelsverket nämner län, kommun och gård som exempel. Reglerna är strängare här än för sort: enligt LIVSFS 2025:3 får det regionala, territoriella eller topografiska ursprunget bara anges om honungen uteslutande kommer från den angivna platsen. Det finns också varumärken som använder landskap i namnet. Oavsett namn är det ursprungsmärkningen på burken som gäller, och ursprungsland är alltid obligatoriskt.

Vill du ha honung från en viss plats är det enklast att köpa direkt av biodlaren, se Köpa honung från biodlare.

Varför smakar samma sort olika från år till år?

Alingsås biodlareförening skriver att varje blomsort har sin egen sammansättning av doft- och smakämnen, och att honung från en biodlare kan smaka olika från år till år, ja till och med under säsongen om biodlaren skattar flera gånger. Storskaligt tappad honung, där honung från många håll blandas innan den tappas, smakar mer likadant år efter år.

Sorter som bör undvikas

Honung från vissa rhododendronarter kan innehålla gifterna grayanotoxiner. Sådan honung kallas mad honey och kommer främst från Svarta havet-regionen. Den är inte en svensk sort. Läs mer i Mad honey.

Fast eller flytande säger inget om sort eller äkthet. Hur konsistensen uppstår förklarar vi i Kristalliserad honung, och hur du känner igen fusk i Äkta honung.