Skillnad på bi och geting: så känner du igen dem

Det surrar vid fikabordet, och frågan är alltid densamma: är det ett bi eller en geting? Svaret avgör vad du ska göra. En bisvärm i äppelträdet är ett jobb för en biodlare, ett getingbo under taket kan behöva tas bort, och humlor och vildbin ska få vara i fred. Här går vi igenom hur du känner igen de vanligaste randiga insekterna, och vilka de vanliga förväxlingarna är.

Bi eller geting: snabbguiden

Både bin och getingar har sex ben och två par vingar, påpekar Biodlarna (SBR) i sitt faktablad Skillnaden mellan getingar och bin. Det är alltså inte antalet ben eller vingar som avslöjar dem, utan färg, behåring, form och beteende. Tabellen sammanfattar de sex insekter som oftast blandas ihop.

	Utseende	Bo	Sticks?	Vad gör du?
Honungsbi	Mjukt gul till brunorange, hårigt	I bikupor hos biodlare; en svärm hänger som en klump	Gadden har hullingar och fastnar; biet dör	Svärm: ring svärmtelefonen
Humla	Stor och mycket hårig	I gamla sorkbon, grästuvor, stenmurar, ibland holkar	Sticker mer sällan än bin och getingar	Låt den vara
Solitärbi	Ofta litet; vissa svarta, metallglänsande eller rödbruna	Egna gångar i sandig mark eller hål i ved	Bildar inga samhällen; varje hona sköter sitt bo ensam	Låt det vara
Geting	Klargul och svart, nästan hårlös, blank	Pappersbo av tuggat trä, under tak, i marken eller i håligheter	Gadden saknar hullingar; kan sticka flera gånger	Bo på fel plats: se ta bort getingbo
Bålgeting	Stor (25–35 mm), gul och brunaktig	I ihåliga träd, ibland på vindar	Fridsam om den inte provoceras	Oftast inget
Blomfluga	Randig som en geting men bara ett par vingar	Inget bo; larver i vatten, ved eller bland bladlöss	Kan inte sticka	Inget, den är ofarlig

Källor till tabellen: Biodlarnas faktablad för färg och bon, Naturhistoriska riksmuseet för gaddarna och bålgetingen, Jordbruksverket för humlornas och solitärbinas bon, Giftinformationscentralen för humlestick, Naturvårdsverket för blomflugor och storlekar.

Kroppen: färg, päls och midja

Det enklaste kännetecknet är pälsen. Getingen har enligt Biodlarna “ofta en gulare färg med svarta inslag, har knappt någon behåring och ser blank ut på håll”. Biet har “en mjukare gul till orange färg med brunaktiga inslag” och är oftast hårigare. Biodlarna påpekar att ett äldre honungsbi kan ha nött bort mycket av pälsen, så ett slitet bi kan se kalare ut än ett nykläckt.

Pälsen är ingen slump. Bin föder sina larver med pollen, och pollenkornen fastnar i håren. Humlorna är så håriga att Jordbruksverket beskriver dem som mycket bra pollinerare just därför. Getingen är i stället ett rovdjur som jagar insekter åt sina larver, och den har ingen nytta av en pollenpäls.

Titta också på formen. Hos de sociala getingarna är bakkroppen tvärt avsnörd mot midjan, och när getingen sitter still ligger vingarna hopvikta på längden längs kroppssidorna, beskriver Nationalnyckeln från SLU Artdatabanken.

Beteendet avslöjar mycket

Det vanligaste tecknet är var insekten dyker upp. Biodlarna skriver att det oftast är getingar som besöker fikabordet och vill dela kakan och saften, medan bina “tycker oftast inte att saften är tillräckligt söt” och håller sig till blommorna. Om maten är dålig i naturen kan bin ändå söka sig till söt frukt och bär som börjat jäsa.

Grillen är ett säkrare test. Bin är vegetarianer och helt ointresserade av kött. Getingarna däremot tar gärna hem kött till larverna, så en insekt som skär loss bitar av grillkorven är “garanterat getingar”, skriver Biodlarna. Naturhistoriska riksmuseet bekräftar bilden: getingar dras till kött, fisk och ägg, och vuxna getingar dricker främst nektar och annat sött.

Sensommaren är getingarnas högsäsong vid matbordet. Larverna i boet ger arbetarna en söt vätska i utbyte mot kött. När larverna är borta på eftersommaren söker arbetarna socker på annat håll, förklarar Nationalnyckeln. Det är därför getingarna blir så envisa i augusti. Mer om deras liv finns i getingar.

Bon: papper, vax eller jord

Getingar bygger sina bon av trä som de tuggat till pappersmassa. Biodlarna beskriver getingboet som en boll av papper, till exempel under ett tak. Beroende på art hänger boet fritt eller sitter i en hålighet, även nere i marken, enligt Nationalnyckeln. Läs mer om de olika typerna i getingbo.

Honungsbin bor i biodlarens kupor och bygger vaxkakor. Ser du bin utanför en kupa är det oftast en svärm: en drottning och ett stort följe bin som letar efter ett nytt hem. Svärmen hänger ofta som en klump i ett träd nära kupan som den nyss lämnat, och Biodlarna beskriver svärmande bin som oftast väldigt fredliga.

Humlor bor ofta i gamla sorkbon i marken, under grästuvor eller i stenmurar, och vissa arter kan flytta in i isoleringen i ett hus, enligt Jordbruksverket. Solitärbin har inget samhälle alls. De flesta bygger egna gångar i sandig, solig mark, andra använder hål i död ved eller växtstänglar, skriver Jordbruksverket i Solitärbin i odlingslandskapet.

Vem sticks, och hur?

Både bin och getingar har en gadd, men den fungerar olika. Getingens gadd “saknar hullingar och getingar kan till skillnad från tambiet sticka flera gånger”, skriver Naturhistoriska riksmuseet. Tambiets gadd har hullingar och sitter kvar i huden, och biet dör. Biodlarna betonar att bin oftast inte sticks i onödan utan använder gadden i självförsvar.

Hanarna kan inte sticka alls. Getinghanarna saknar gadd, enligt Nationalnyckeln, och detsamma gäller honungsbiets hanar, drönarna, enligt Biodlarna. Det är alltså bara honor som sticks.

Två getingarter står för nästan alla stick i Norden: tyskgeting och vanlig geting, enligt Nationalnyckeln. Övriga getingar går bara till angrepp om du trampar i boet eller hotar dem. Humlor sticker mer sällan än bin och getingar, enligt Giftinformationscentralen.

Vill du veta vad du ska göra efter ett stick, läs bistick och getingstick.

Humla eller honungsbi?

Humlor och honungsbin är båda bin, men de lever på helt olika sätt. Ett bisamhälle kan bestå av 60 000–80 000 individer och överlever vintern, enligt Biodlarna. Ett humlesamhälle har från några tiotal till flera hundra arbetare och lever bara en säsong. Hanarna och arbetarna dör på sensommaren, och bara de nya drottningarna övervintrar, nedgrävda i marken, skriver Jordbruksverket.

Det förklarar varför humlorna du ser byter storlek under året. På våren flyger bara de stora drottningarna, som letar boplats och samlar mat till den första kullen. Under sommaren tar de mindre arbetarna över arbetet ute, enligt Jordbruksverket. En stor, långsam humla i april är alltså nästan alltid en drottning som söker ett bo, och den ska få vara i fred.

Solitärbina är ännu svårare att se. Många är små och mörka, och Jordbruksverket beskriver till exempel smalbin som små och slanka bin med eller utan metallglans. Citronbin är nästan kala och samlar pollen i munnen i stället för i pälsen. De kan lätt tas för flugor eller små getingar.

Blomflugor: getingens ofarliga dubbelgångare

Många av de “getingar” som står och hovrar över rabatten är blomflugor. Sverige har drygt 400 arter, och enligt Naturvårdsverket har många en färgteckning som liknar stickande insekter, men de kan inte stickas.

Det säkraste kännetecknet är vingarna: blomflugor har bara ett par, medan steklar som bin och getingar alltid har två par. Blomflugor står också ofta stilla i luften framför blommor.

Blomflugor är nyttiga. Naturvårdsverket beskriver dem som flitiga blombesökare, och hos de arter vars larver äter bladlöss gör de dubbel nytta: larverna äter skadedjur och de vuxna pollinerar.

Bålgeting och sammetsgeting

Bålgetingen är vår största geting, 25–35 mm lång enligt Naturvårdsverkets faktablad. Den skrämmer många med sin storlek och sitt brummande, men Naturhistoriska riksmuseet kallar den “vår mest fridsamma geting”. Den bygger gärna bo i ihåliga träd och ibland på vindar.

Sammetsgetingen (Vespa velutina) är en asiatisk bålgeting som jagar honungsbin. Den finns ännu inte i Sverige, enligt Naturvårdsverket. Den är mörkare än vår bålgeting, med helt svart mellankropp och klargula fötter. Den inhemska bålgetingen har mörka fötter. Ser du en misstänkt sammetsgeting ska du fota den och rapportera fyndet. Läs mer i sammetsgeting.

Vad ska jag göra nu?

Det är en bisvärm. Ring Biodlarnas svärmtelefon, 0766-86 07 01. Knappa in postnumret där svärmen är, så kopplas du till en svärmfångare i området. Svärmtelefonen är kostnadsfri, men den hjälper bara till med bisvärmar, inte getingar. Ring medan svärmen sitter still: Biodlarna påpekar att en svärm i luften inte går att fånga, och att en svärm som hänger i ett träd troligen inte sitter kvar så länge. Mer om vad du gör finns i bisvärm i trädgården.

Det är ett getingbo. Låt det sitta om det inte är i vägen. Getingarna gör nytta i trädgården och samhället dör av sig självt på hösten. Sitter boet vid en dörr, i en lekplats eller där någon med allergi rör sig, läs ta bort getingbo innan du gör något.

Det är humlor eller solitärbin. Låt dem vara. Humlesamhället lever bara en säsong, och solitärbin försvarar inget samhälle. Båda är viktiga pollinatörer, och många vildbin är hotade. Läs mer i vildbin och humlor och humlor.

Det är en blomfluga. Ingenting. Den kan inte sticka.