Sammetsgeting: den invasiva bålgetingen som jagar bin

Sammetsgetingen är den geting som svenska biodlare håller utkik efter just nu. Den är en asiatisk bålgeting som jagar honungsbin, och den har spridit sig snabbt i Europa sedan 2004. Den finns ännu inte i Sverige, men myndigheter och biodlare förbereder sig. Här är vad du behöver veta för att känna igen den och vad du gör om du tror att du har sett en.

Vad är en sammetsgeting?

Sammetsgeting (Vespa velutina) “är en bålgetingart från Asien som bland annat äter honungsbin”, skriver Naturvårdsverket. Den kan spridas långa sträckor och ökar mycket snabbt i antal där den har etablerat sig. På engelska kallas den yellow-legged hornet, enligt Länsstyrelsen i Halland, efter de gula benen.

Enligt Friska bin, ett samarbetsprojekt där bland annat Biodlarna och Biodlingsföretagarna ingår, observerades arten första gången i Europa i sydvästra Frankrike 2004. Länsstyrelsen i Halland skriver att den kom till Europa med en handelscontainer. Därefter har den spridit sig vidare, och Naturvårdsverket bedömer den som etablerad i bland annat Storbritannien, Belgien, Frankrike, Italien och Spanien.

Finns sammetsgeting i Sverige?

Nej, inte ännu. “Inget bekräftat fynd av sammetsgeting har gjorts i Sverige”, skriver Naturvårdsverket. Men sommaren 2025 hittades ett exemplar på Fyn i Danmark, och fynd av enstaka individer och bon har gjorts i Tjeckien och Tyskland.

Modeller visar att arten sannolikt skulle kunna etablera sig i södra Sverige redan i dag, enligt Naturvårdsverket. Länsstyrelsen i Halland bedömer att den kan komma att påträffas i södra Sverige under 2026, antingen genom naturlig spridning från Danmark eller med gods via hamnar som Göteborg, Halmstad, Varberg och Helsingborg.

Arbetet har redan börjat. Länsstyrelserna i Halland och Västra Götaland driver tillsammans med Naturvårdsverket och lokala biodlare via Biodlarna pilotprojektet “Vespa catch 2026”. Totalt 40 fällor har satts ut i Glommenområdet i Falkenbergs kommun, och en nationell handlingsplan tas fram. Enligt Friska bin finns sedan juni 2025 ramavtal mellan Länsstyrelsen och saneringsföretag för snabba insatser.

Så känner du igen sammetsgetingen

Naturvårdsverket beskriver den så här:

• Huvud: gulbrun panna och ansikte, svart huvud och bakhuvud, mörka antenner.
• Mellankropp: helt svart med sammetslik behåring. Därav namnet.
• Bakkropp: mörkt brun till svart med ett orange band på fjärde bakkroppssegmentet.
• Ben: höfter och lår är mörka, skenben och fötter gula.
• Storlek: drottningar upp till 30 mm, arbetare upp till 25 mm.

Det säkraste kännetecknet är fötterna. Naturvårdsverkets faktablad uppmanar dig att “titta främst på de klargula fötterna”, eftersom det skiljer sammetsgetingen från mörka bålgetingar.

Förväxlingsarter

Det är vanligt att sammetsgeting förväxlas med inhemska getingar. SLU Artdatabanken har noterat att alla rapporter som dittills kommit in var vanliga svenska bålgetingar. Naturvårdsverkets faktablad ger tumregler:

Art	Så skiljer du den från sammetsgeting
Bålgeting (Vespa crabro)	25–35 mm lång, Nordens största getingart; mörka fötter
Buskgeting (Dolichovespula media)	Alltid ett gult “v” på mellankroppen; mer gult på bakkroppens sista segment
Rödbandad geting (Vespula rufa)	Ljusa eller gula fläckar på mellankroppen, som sammetsgetingen saknar
Vanlig geting och tyskgeting	Mer gult på bakkroppen och mindre (11–20 mm)
Asiatisk jättebålgeting (Vespa mandarinia)	35–50 mm, stort orangegult huvud; också invasiv och förbjuden

Inhemska getingar som också har gula fötter är betydligt mindre än sammetsgetingen, enligt faktabladet. Friska bin har en id-nyckel med bilder och mått som är bra att ha i mobilen. Mer om de svenska arterna finns i getingar och bi eller geting.

Varför är den ett hot mot bin?

Sammetsgetingen är delvis specialiserad på att jaga honungsbin. Friska bin beskriver hur getingarna hovrar framför kupan mitt på dagen och fångar inkommande dragbin, angriper vaktbin och kan övermanna bina på flustret i stora grupper. En analys av getingens föda visade att bin, varav honungsbin, stod för nästan hälften av proteinet. Friska bin återger rapporter från Asien om att sammetsgetingen i vissa områden har förintat upp till 30 procent av bisamhällena med europeiska honungsbin.

Skadan stannar inte vid biodlingen. Eftersom sammetsgetingen äter andra getingar och bin minskar antalet pollinerande insekter, både i biodlingar och bland vilda pollinatörer, skriver Naturvårdsverket. Det kan i sin tur drabba jordbruket. Läs mer om andra hot mot bin i hotade bin.

Livscykel och bo

Sammetsgeting är en social insekt med drottning, arbetare och hanar, precis som våra getingar. En koloni kan producera upp till 15 000 individer på en säsong, enligt Naturvårdsverket. Den är dagaktiv, och övervintrande drottningar kommer fram på våren och bygger ett första bo, till exempel i en trädhålighet eller en byggnad. Upp till 99 procent av drottningarna dör under övervintringen.

Boet kan bli mycket stort: upp till 75 cm långt och 90 cm högt, med upp till 13 500 celler, enligt Naturvårdsverket. Friska bin påpekar att de stora bona oftast göms bland lövverket högt upp i trädkronorna och därför är svåra att upptäcka. Mer om vanliga getingbon finns i getingbo.

Är den farlig för människor?

Friska bin skriver att sammetsgetingen inte är särskilt aggressiv mot människor, förutom om man stör boplatsen. Den kan sticka och är ungefär lika giftig som våra vanliga getingar, och kan därmed vara farlig för personer med allergi. Försök aldrig ta bort ett misstänkt bo själv; se ta bort getingbo.

Så rapporterar du ett misstänkt fynd

1. Ta en bild. Länsstyrelsen i Halland råder dig att få bra skärpa och ljus och gärna ta flera bilder.
2. Visa fötterna och bakkroppen. Naturvårdsverket ber om bilder där getingens fötter och bakkroppens färger syns tydligt, gärna med en linjal bredvid för storleken.
3. Fånga den om du kan göra det säkert. Länsstyrelsen i Halland ber dig fånga in den misstänkta getingen och hålla den vid liv. Den kan sticka – är du allergisk mot stick, eller sitter den nära ett bo, fotografera bara och håll avstånd.
4. Rapportera. Naturvårdsverket hänvisar till Artportalens sida för invasiva arter. Kontakta också Länsstyrelsen i ditt län, som ansvarar för att utrota arten.

Lagen: förbjuden i hela EU

Sammetsgetingen står på EU:s förteckning över invasiva främmande arter. Det innebär att den är förbjuden att ha, importera, sälja, odla, transportera, använda, byta och sätta ut i naturen, enligt Naturvårdsverket. I Sverige ansvarar Naturvårdsverket för att förhindra att arten etablerar sig, medan Länsstyrelsen ansvarar för att utrota den, enligt Friska bin.