Bivarg: rovstekeln som jagar honungsbin

Bivargen har ett dramatiskt namn och ett lika dramatiskt levnadssätt: den fångar honungsbin, söver dem och drar ned dem i ett hål i sanden som mat åt sin larv. Den ser ut som en geting, men är en rovstekel som lever helt annorlunda än getingarna i pappersboet. Här är vad vi vet om bivargen i Sverige.

Vad är en bivarg?

Bivarg (Philanthus triangulum) är “en stor gul-svart, getinglik rovstekel”, skriver Länsstyrelsen i Hallands län i rapporten Insekter som signalarter för öppna marker i södra Sverige. Kroppslängden är 9–17 mm, och hanen är klart mindre än honan.

Bivargen bygger inget pappersbo och har inget getingsamhälle med drottning och arbetare. Det är honorna själva som gräver boet i sanden och fångar bytena, enligt Länsstyrelsen. Levnadssättet påminner om det Naturhistoriska riksmuseet beskriver för de solitära getingarna, där honan bygger sitt bo själv och förser varje ägg med byten som hon förlamat med sitt gift. Bivargen har specialiserat sig på bin.

Så känner du igen en bivarg

Det typiska kännetecknet är ansiktet. Enligt Länsstyrelsen i Halland känns bivargen lätt igen på den gulvita teckningen i ansiktet. Det finns flera andra rovsteklar med gul-svart teckning och gul eller vit ansiktsmask, men bivargen är en av de större och kraftigaste, och den vita “kronan” som skjuter upp mellan antennerna är mycket typisk.

	Bivarg	Geting (social)
Levnadssätt	Honorna gräver bo och fångar byten själva	Samhälle med drottning och arbetare
Bo	Gångar i varm sand	Pappersbo av tuggat trä
Larvföda	Sövda honungsbin, mer sällan solitärbin	Olika insekter som arbetarna fångar
Vuxna äter	Nektar, gärna på vädd	Nektar, frukt och socker
Storlek	9–17 mm	Arbetare oftast 13–17 mm

Källor: Länsstyrelsen i Hallands län för bivargen, Nationalnyckeln från SLU Artdatabanken och Naturhistoriska riksmuseet för getingarna.

Hur bivargen lever

Bivargen är knuten till varma sandmarker av olika slag, även sand- och grustäkter, med ett rikligt inslag av blottad sand, skriver Länsstyrelsen i Halland. På gynnsamma lokaler kan den bilda stora och täta bokolonier med hundratals bohål på en liten yta.

Honorna gräver ut boet i marken och fångar honungsbin som föda åt larven. “Vid bokolonierna kan man se hur honorna kommer flygande med nersövda honungsbin som de drar ner i bohålorna”, skriver Länsstyrelsen. Det finns också uppgifter om att de kan fånga solitära bin, men det är mindre vanligt.

De vuxna bivargarna sitter gärna på vädd och andra blommor och lapar nektar under varma högsommardagar. Bokolonierna är lätta att hitta när bivargarna är aktiva, eftersom de är ganska oskygga och gärna flyger fram och nyfiket ryttlar framför besökare. Ibland tittar de fram ur bohålet så att den vita ansiktsmasken syns i öppningen. Rapporten anger att de flyger under varma högsommardagar, så det är då du har bäst chans att se dem.

Var finns bivargen?

Bivarg förekommer på många ställen i södra och mellersta Sverige, med tyngdpunkt i kustnära trakter, enligt Länsstyrelsen i Halland. Arten har expanderat starkt under senare år och har troligen gynnats av ett varmare klimat. Expansionen har framför allt skett i insektsrika miljöer med höga naturvärden.

Bivargen var inte rödlistad 2015, enligt samma rapport. Rödlistan har uppdaterats sedan dess; kontrollera aktuell status i SLU Artdatabankens Artfakta.

En signal om rik natur

Länsstyrelsen i Halland använder bivargen som signalart. Den beskrivs som en relativt god signalart för varma och insektsrika sandmarker, och där det finns större bokolonier går det nästan alltid att hitta rödlistade bin och andra insekter. Eftersom arten har ökat har signalvärdet sänkts något, men där den etablerar stora kolonier är det enligt rapporten “alltid fina insektsmarker”.

Sandmarker är generellt viktiga för pollinatörer. Av Sveriges cirka 300 arter vildbin lever 213 i sand, enligt Naturvårdsverket. Har du en solig sandslänt med bivargar kan du alltså också ha sandbin och andra solitärbin; läs mer i murarbin, sandbin och andra solitärbin.

Är bivargen ett problem för biodlare?

Bivargen lever på honungsbin, så det är rimligt att biodlare undrar. Källorna beskriver arten som en signalart för fina insektsmarker, inte som ett hot mot bisamhällen. Har du frågor om en bigård nära en bivargkoloni, fråga din lokala biodlarförening.

Det är viktigt att skilja bivargen från den invasiva sammetsgetingen, som är en social bålgeting och delvis specialiserad på att jaga honungsbin vid kuporna. Sammetsgetingen finns ännu inte i Sverige, enligt Naturvårdsverket. Läs mer i sammetsgeting.

Hål i sanden: bivarg, bin eller jordgetingar?

Hittar du en koloni hål i sandig mark är det sällan getingar. En jämn ström av gula och svarta getingar genom ett enda hål i gräset är ett jordgetingbo, se jordgeting. Många hål i en solig sandslänt är oftast solitärbin eller bivargar. Båda gör nytta i sandmarken, så låt dem vara.

Är du osäker på insekten, börja med bi eller geting. Mer om de sociala getingarna finns i getingar, och om honungsbiets liv i arbetsbiet.