Getingar: arter, livscykel och vilken nytta de gör

Getingar har dåligt rykte. De kommer till saftglaset, sticks och bygger bo under altanen. Men getingar är också rovdjur som håller efter andra insekter, och de pollinerar fler blommor än de flesta tror. Här går vi igenom vilka arter som finns i Sverige, hur ett getingsamhälle lever under ett år och vad de faktiskt gör för nytta.

Getingarter i Sverige

När vi säger “getingar” menar vi oftast de sociala getingarna, de som bygger pappersbon och lever i samhällen. I Sverige finns 12 arter i tre släkten, enligt Nationalnyckeln från SLU Artdatabanken: bålgetingar (Vespa, en art), långkindade getingar (Dolichovespula, sju arter) och jordgetingar (Vespula, fyra arter). Tre av arterna är snyltgetingar som inte bygger egna bon utan tar över andra arters.

Utöver dem finns 37 arter solitära getingar och en art pappersgeting, skriver Naturhistoriska riksmuseet. De solitära lever inte i samhällen. Honorna bygger egna bon av lera eller i håligheter i trä och förser varje ägg med förlamade insektslarver.

Art	Släkte	Längd	Kännetecken och bo
Vanlig geting	Vespula vulgaris	11–19 mm	Bo i hålrum i marken eller i uthus; en av två arter som står för nästan alla stick
Tyskgeting	Vespula germanica	12–20 mm	Mer lysande gul, pilspetsliknande fläck på första ryggplåten; sticks också ofta
Rödbandad geting	Vespula rufa	10–20 mm	Stora rödaktiga fläckar på bakkroppens två första ryggplåtar
Buskgeting	Dolichovespula media	15–19 mm	Ibland mörk; alltid ett gult “v” på mellankroppen
Takgeting, skogsgeting, nordgeting med flera	Dolichovespula	–	Bygger fritt hängande bon, oftast ovan mark
Bålgeting	Vespa crabro	25–35 mm	Nordens största geting, gul och brunaktig; bo gärna i ihåliga träd

Längderna kommer från Naturvårdsverkets faktablad Inhemska och invasiva getingarter, kännetecknen från samma faktablad och från Nationalnyckeln. Vanlig geting och tyskgeting är enligt Nationalnyckeln de två arter som står för nästan alla stick vi drabbas av. Övriga arter är betydligt mer fridsamma och angriper bara om någon trampar i boet eller hotar dem.

Ett getingsamhälle lever en sommar

De sociala getingarna har en ettårig livscykel i Norden. Så här beskriver Nationalnyckeln och Naturhistoriska riksmuseet året i ett getingbo.

Våren. Efter 6–9 månaders vintervila, oftast i april–maj när värmen kommer, lämnar drottningen sin övervintringsplats och fyller på energi i vårblommorna. Inom några veckor börjar hon bygga ett nytt bo. Den första yngelkakan har 10–15, ibland upp till 30 celler, och omges av ett pappershölje något större än en pingisboll. Drottningen gör allt själv: samlar pappersmassa, bygger, lägger ägg, jagar och matar larverna. Det är ett känsligt skede, och man ser ofta små övergivna bon där drottningen misslyckats.

Försommaren. Veckorna före midsommar kläcks den första kullen arbetare, sterila honor som är påtagligt mindre än drottningen. De tar över alla sysslor utom äggläggningen. Boet växer snabbt, och efter en månad kan samhället bestå av flera hundra arbetare. Jordgetingarnas bon blir ofta mycket individrika, med flera tusen getingar.

Sensommaren. Arbetarna bygger större celler där nya drottningar och hanar föds upp. Hos de långkindade getingarna kan det i Mellansverige ske redan i juli. Vanlig geting utvecklas senare och producerar drottningar i augusti–september, ibland senare.

Hösten. De nya drottningarna parar sig och söker genast en övervintringsplats. Den gamla drottningen dör och äggläggningen upphör. Arbetarna har snart inga larver att föda upp och beter sig vilset, och under hösten dör både de och hanarna. Boet tas över av andra insekter som äter resterna.

Det betyder att ett getingbo du hittar på hösten eller vintern är tomt. Nästa vår bygger de nya drottningarna egna bon. Läs mer om bona i getingbo.

Getingsommar: därför varierar antalet

Vissa somrar känns getingarna överallt. SLU Artdatabanken förklarar att mängden sociala getingar varierar tämligen regelbundet, oftast i cykler om två och ibland tre år. En getingsommar betyder bara att det är fler getingar än året innan.

Den troligaste förklaringen är så kallade drottningmord. På våren tar drottningar över andra drottningars bon och dödar ibland den som började bygga. Det ger färre getingar det året, mindre konkurrens och välnärda nya drottningar på hösten. De ger i sin tur många bon året därpå, och så håller det på. Mönstret gäller bara de sociala getingarna, inte de solitära.

Vad äter getingar?

Getingar har två olika dieter beroende på ålder.

Larverna matas huvudsakligen med kött, främst insekter som arbetarna fångar, men också med kött från döda djur, enligt Nationalnyckeln. Getingen söker av platser där insekter vilar eller gömmer sig och överraskar bytet i en snabb attack. Den behöver normalt inte använda gadden. Den klipper av huvud, vingar, bakkropp och ben på några sekunder och flyger hem med den proteinrika mellankroppen.

De vuxna getingarna lever mest på socker. Naturhistoriska riksmuseet skriver att de främst dricker nektar och en sockerhaltig saliv som larverna avger, men också äter frukt, kött och fisk. Enligt Nationalnyckeln kan larverna omvandla protein till lättsmälta sockerarter, något de vuxna saknar förmåga till. Arbetarna kommer med kött, och larverna ger tillbaka en söt lösning.

Det förklarar sensommarens getingplåga. När det inte längre finns larver i boet försvinner arbetarnas sockerkälla, och de söker sig till fruktsafter och sötsaker, skriver Nationalnyckeln. Naturhistoriska riksmuseet listar rå fisk och fiskrens som särskilt lockande, och jäsande frukt och dryck med alkohol drar också till sig getingar. Grönsaker och osötat bröd är de däremot fullständigt ointresserade av.

Vad gör getingar för nytta?

De håller efter andra insekter. “Alla getingar är rovdjur och de spelar en viktig roll i ekosystemet genom att reglera populationer av insekter, däribland sådana som vi ser som skadedjur”, skriver Naturvårdsverket. Nationalnyckeln förklarar mekanismen: getingarna tar de byten som för tillfället finns gott om och medverkar därigenom till att decimera dem. Man har till och med försökt använda getingsamhällen för biologisk bekämpning av skadeinsekter i grödor.

De pollinerar. Mer om det i nästa avsnitt.

De är mat åt andra. Bivråkens ungar är till stor del beroende av getinglarver, och man hittar ofta mängder av yngelkakor i och under bivråksbon, skriver Nationalnyckeln. För bon i eller nära marken är grävlingen det största hotet, och mesar och törnskata tar vuxna getingar.

Pollinerar getingar?

Ja. Naturvårdsverket skriver i sitt faktablad om getingar att de “dessutom är pollinatörer”, och i genomgången av vilda pollinatörer nämns getingar bland de mindre kända arterna som bidrar till pollinering när de söker nektar. Nationalnyckeln går längre och beskriver getingarnas betydelse som pollinatörer som “stor men ofta förbisedd”.

Getingen har en kort och bred tunga och når därför främst nektar i blommor där den är lätt att komma åt, enligt Naturhistoriska riksmuseet. Rosväxter, flockblommiga och korgblommiga växter är getingvänliga, och getingar besöker och pollinerar bland annat äpple, päron, plommon, körsbär, jordgubbar, hallon och björnbär. På våren ses drottningarna på viden, lönn, vinbär och blåbär, enligt Nationalnyckeln.

Bin räknas däremot till insektsvärldens mest effektiva pollinatörer, enligt Naturvårdsverket, bland annat för att pollen fastnar i deras mer eller mindre täta päls. Läs mer om vem som pollinerar vad i pollinering.

Gör getingar honung?

Nej, inte på det sätt som honungsbin gör. Honungsbin gör om nektar till honung och lagrar den som vinterförråd. Deras samhällen är fleråriga, enligt Naturhistoriska riksmuseet. Se hur gör bin honung för hur det går till.

Getingsamhället har inget sådant behov. Det lever bara en sommar, och enligt Nationalnyckeln övervintrar bara de parade drottningarna, var och en för sig på en skyddad plats. Arbetarna får sitt socker direkt från blommor, frukt och larverna.

Getingarnas egna fiender

Ett getingbo är ett skafferi fullt av larver och puppor, och många djur har lärt sig att utnyttja det. Nationalnyckeln beskriver några av dem:

• Humleblomflugor. Sverige har tre arter av släktet Volucella. Larverna av fönsterblomfluga och bålgetingblomfluga lever i getingbon, först på avfall och sedan ibland på getingarnas larver och puppor. Bon med hundratals fluglarver har observerats.
• Parasitsteklar. Brokparasitstekeln Sphecophaga vesparum lägger ägg i getinglarver och har använts i försök att bekämpa invasiva getingar på Nya Zeeland.
• Skalbaggen Metoecus paradoxus. Dess ägg följer med den murkna ved som getingarna tuggar till papper, och larverna äter getinglarver i boet.
• Humlemott. Larverna äter sig in i yngelcellerna och kan förstöra både humle- och getingbon.

Getingar och bin

Getingar och honungsbin möts oftast vid blommorna, men vissa getingar jagar bin. Bålgetingen tar ibland honungsbin som byten, enligt Nationalnyckeln. Mot människor är den enligt Naturhistoriska riksmuseet vår mest fridsamma geting.

Ett större hot är den asiatiska sammetsgetingen, som delvis är specialiserad på att jaga honungsbin. Den finns ännu inte i Sverige men risken att den kommer bedöms som stor, enligt Naturvårdsverket. Läs mer i sammetsgeting. En helt annan biätare är bivargen, en solitär rovstekel som fångar honungsbin åt sina larver; läs mer i bivarg.

När getingarna blir ett problem

För det mesta kan getingar och människor samsas. Ett bo långt från där folk rör sig kan få sitta, eftersom samhället dör av sig självt på hösten. Sitter boet vid en dörr, i en lekstuga eller nära någon med allergi kan det behöva tas bort. Läs ta bort getingbo innan du gör något, och jordgeting om boet sitter i marken.

Är du osäker på om det är getingar eller bin du har att göra med, börja med bi eller geting. Och har någon blivit stucken, se getingstick.