Pollinering: vad det är och vilka pollinatörer som gör jobbet

Varje äpple i fruktskålen har en pollinatör att tacka. Pollinering är den process som gör att blommor blir frön, frukt och bär, och i Sverige är det främst insekternas jobb. Här förklarar vi hur pollinering går till, vilka pollinatörerna är och varför mångfalden spelar roll.

Vad är pollinering?

“Pollinering är en biologisk process där pollen överförs mellan blommor så att växter kan befruktas och fortplantas, i utbyte får pollinatören nektar och pollen”, skriver Naturvårdsverket. När insekterna söker föda blir pollineringen något som gynnar både växten och oss som skördar frukten.

De flesta växter tar i någon utsträckning hjälp av pollinatörer, enligt Naturvårdsverket. Pollinera Sverige anger att närmare 85 procent av alla vilda blommande växtarter är helt eller delvis beroende av pollinatörer för sin fortplantning.

Hur går pollinering till?

En pollinatör besöker blomman för att äta eller samla nektar och pollen. Pollenkorn fastnar på kroppen och följer med till nästa blomma. Bin är särskilt effektiva eftersom de har greniga hår som pollenkorn lätt fastnar i, skriver Naturhistoriska riksmuseet, och eftersom honorna aktivt samlar pollen till sina larver och därför transporterar stora mängder mellan blommor, enligt Naturvårdsverket.

Både honor och hanar pollinerar. Hanarna samlar eller äter inte pollen, men besöker blommorna för att suga nektar, enligt Naturhistoriska riksmuseet. Vissa bin är extra effektiva: de buksamlande bina, som rödmurarbiet, bär pollen på undersidan av bakkroppen, så buken stryker mot ståndare och pistill i varje blomma, beskriver Jordbruksverket.

Korspollinering och självpollinering

Växter skiljer sig åt i hur beroende de är av pollen från andra plantor. Jordbruksverkets genomgång av grödor ger tydliga exempel:

Gröda	Pollineringsbehov enligt Jordbruksverket
Äpple	Självsterilt och helt beroende av insektspollinering
Klöver	Nästan helt självsterilt; beroende av insekter för fröproduktion
Rybs	Självsteril; beroende av vind och insekter
Raps	Huvudsakligen självfertil, men insekter kan öka skörden väsentligt
Jordgubbe	Huvudsakligen självfertil, men bin ger högre skörd och bättre bärkvalitet
Trädgårdsblåbär	De flesta sorter självfertila, men bärvikten ökar när bin och humlor för pollen från andra sorter

En självsteril växt behöver alltså pollen från en annan planta, korspollinering, för att sätta frukt eller frö. När insekter stängdes ute från äppelblommor med tunna nät blev det inga äpplen alls, enligt den genomgång Jordbruksverket refererar. Därför behövs det enligt Jordbruksverket många bin i äppelodlingar.

Vilka är pollinatörerna?

I Sverige är det främst insekter som pollinerar: vildbin och andra steklar, dag- och nattfjärilar, blomflugor och andra flugor samt skalbaggar, skriver Naturvårdsverket. De flesta lever vilt, medan honungsbiet och ett par humlearter odlas.

Fler insekter besöker blommor än man har trott. I en studie för Naturvårdsverket bedömde SLU Artdatabanken drygt 13 400 svenska arter. Ungefär 4 400 nyttjar nektar eller pollen som föda, och cirka 1 700 är helt beroende av det för att fullborda sin livscykel. Fjärilar har störst andel blombesökande arter (65 procent), följt av steklar (50 procent), tvåvingar (35 procent) och skalbaggar (10 procent).

Vildbin räknas till insektsvärldens mest effektiva pollinatörer, med humlorna bland de viktigaste, enligt Naturvårdsverket. Jordbruksverket skriver att humlorna har störst betydelse för pollineringen i de flesta svenska naturtyper, och eftersom de flyger även vid låga temperaturer är de särskilt viktiga för tidiga grödor som svarta vinbär, äpplen och körsbär. Läs mer i humlor.

Solitärbin är många och kompletterar varandra. Ju fler arter vildbin i ett område, desto bättre blir frö- och fruktsättningen, även i odlade grödor, och även ovanliga arter är viktiga, skriver Jordbruksverket. Se murarbin, sandbin och andra solitärbin.

Honungsbin är generalister som kan flyttas dit grödan behöver dem. I intensivt odlade åkerlandskap med få boplatser för vildbin ökar honungsbinas betydelse, enligt Jordbruksverket. Läs mer om honungsbiet i bisamhället.

Blomflugor äter pollen och nektar men samlar inget åt larverna. De arter vars larver äter bladlöss gör dubbel nytta, enligt Naturvårdsverket.

Getingar, myror och spyflugor är mindre kända pollinatörer som bidrar när de söker nektar, enligt Naturvårdsverket. Läs mer i getingar.

Därför behövs mångfalden

Olika pollinatörer är aktiva vid olika tider på dygnet, under säsongen och i olika väder, och vissa är specialister medan andra besöker många växter, förklarar Naturvårdsverket. “De olika arterna kompletterar varandra och tillsammans ger det en fullgod pollinering.” En god pollinering är därför beroende av en mångfald av pollinatörer.

Pollinatörerna har det svårt. Pollinerande insekter har minskat både i antal och i antal arter, globalt och i Sverige, skriver Naturvårdsverket, och pekar på färre blomrika miljöer, ökad användning av växtskyddsmedel och klimatförändringar. Läs mer i hotade bin.

Vad är pollineringen värd?

Pollinerande insekter gynnar pollineringen i tre fjärdedelar av världens grödor, skriver Jordbruksverket med hänvisning till internationell forskning. För Sverige har Jordbruksverket räknat på honungsbinas del: värdet av deras pollinering av svenska grödor är 315–641 miljoner kronor, alltså lika stort som eller större än värdet av honungs- och vaxproduktionen. Äpplen, jordgubbar och oljeväxter står för 75 procent av pollineringens ekonomiska värde.

Humlor och solitärbin ingick inte i den beräkningen, så det totala värdet av all insektspollinering är större. Jordbruksverket noterar också att cirka 5 000 införda humlesamhällen används i Sverige varje år, de flesta i tomatodling.

Så hjälper du pollinatörerna

Ge dem blommor från tidig vår till sen höst, boplatser och en miljö utan bekämpningsmedel, råder Naturvårdsverket. Tips på växter finns i dragväxter och bivänlig trädgård, och mer om vildbinas behov i vildbin.