Kalkyngel: känn igen och förebygg svampsjukdomen

Små vita eller grå ”stenar” på flustret och kupbottnen är det typiska tecknet på kalkyngel. Det är en av de vanligare yngelsjukdomarna och i de flesta fall ingen katastrof, men den säger något om hur samhället mår. Här går vi igenom vad som orsakar den och hur du hjälper bina.

Vad är kalkyngel?

Kalkyngel orsakas av en mikroskopisk svamp, Ascosphaera apis, som sprider sig med sporer. Larven får i sig sporerna med födan från ambina, och infektionen startar i tarmen där sporerna gror. Svampen växer sedan igenom hela larven, som oftast dör strax efter att cellen täckts.

Larver är enligt FriskaBin normalt mest mottagliga vid tre till fyra dagars ålder. Svampen har två könstyper av mycel, och båda måste mötas i samma larv för att nya sporer ska bildas. Det förklarar skillnaden mellan mumierna:

Mumiens färg	Vad det betyder
Helvit	Genomväxt av en enda mycelltyp, oftast inte smittsam
Gråsvart	Har fruktkroppar med många smittsamma och mycket motståndskraftiga sporer

Sporerna kan enligt FriskaBin överleva och vara smittsamma i många år, till exempel i använt kupmaterial. Jordbruksverket skriver att gamla celler fungerar som reservoarer och att förekomsten oftast är högst i yngelcellerna.

Symtom på kalkyngel

Kalkyngel har ett så karakteristiskt utseende i sitt senare skede att det är lätt att skilja från andra yngelsjukdomar, skriver FriskaBin. Leta efter:

• Mumier på flustret och kupbottnen, ofta det första du ser
• Hålat yngel på yngelramarna, där bina har rensat ut döda larver
• Larver som är vita, mjuka och fläckiga i vitt, grått eller svart och sedan hårdnar som krita
• Ett rasslande ljud när du skakar en ram där flera puppor torkat in i täckta celler

I tidigt skede kan kalkyngel likna säckyngel, men larven får snabbt ett mer runt och ihopsjunket utseende innan den hårdnar.

Vad gynnar kalkyngel?

FriskaBin beskriver kalkyngel som en sjukdom som till stor del påverkas av andra försvårande tillstånd i kupan:

• Fukt. Som de flesta svampinfektioner trivs kalkyngel i fuktiga miljöer, till exempel vid blött väder och dåligt drag under sommaren.
• Nedkylt yngel. Kalkyngel finns ofta i ytterkanten av yngelramen, där bina har svårt att hålla värmen. Yngel som kylts ner under 30 °C innan cellen täcks är extra känsligt.
• För mycket yngel i förhållande till antalet vuxna bin, så att bina inte hinner värma allt.
• Stress och andra sjukdomar i samhället.
• Inavel. Samhällen med hög grad av inavel har visat sig vara mer mottagliga.

Vad gör du åt kalkyngel?

Vid lindriga angrepp med enstaka celler brukar bina klara problemet själva. FriskaBin rekommenderar vid större angrepp:

1. Ta bort hårt angripna yngelramar från samhället och elda upp dem.
2. Ombona samhället väl så att bina lättare håller värmen, men behåll god ventilation.
3. Stärk samhället vid behov med yngel och bin från friska samhällen.
4. Byt vax systematiskt under säsongen, eftersom sporer kan finnas även på kakor som ser friska ut.
5. Byt drottning vid återkommande problem, i samband med vaxbytet. Drottningar som avlats för god utrensningsförmåga har visat sig kunna minska risken.

Läs mer om att välja och byta drottning i guiden om bidrottningen.

Inga läkemedel behövs

Det finns ingen vedertagen läkemedelsbehandling mot kalkyngel i Sverige. FriskaBin skriver att tymolbaserade läkemedel har prövats i andra länder och visat viss effekt, men att det inte är en vedertagen behandlingsform och normalt inte nödvändigt för att stoppa infektionen. Använd inga preparat mot kalkyngel som inte är godkända för det ändamålet.

Så förebygger du kalkyngel

Jordbruksverket räknar kalkyngel till de sjukdomar som du kan förebygga genom att byta ut gammalt vax. Ett riktmärke är att förnya allt vax vart tredje till vart femte år, eftersom svampsporer samlas i gamla celler. Det minskar samtidigt risken för yngelröta och nosema. Se guiden om vaxhantering.

Andra förebyggande åtgärder följer av vad som gynnar svampen: håll starka samhällen som kan värma sitt yngel, undvik att utvidga yngelrummet mer än bina hinner täcka och ställ kuporna så att de inte står fuktigt. Att avla på bin med god utrensningsförmåga hjälper också, både mot kalkyngel och mot andra yngelsjukdomar, enligt FriskaBin.

Måste kalkyngel anmälas?

Kalkyngel omfattas inte av den lagstadgade bekämpningen i bisjukdomsförordningen. Jordbruksverket har inga restriktioner för andra sjukdomar än amerikansk yngelröta och varroa. Men Jordbruksverkets grundregel gäller ändå: misstänker du en smittsam sjukdom ska du kontakta bitillsynsmannen. Vid kalkyngel handlar det främst om att vara säker på att det inte är något allvarligare.

Fler sjukdomar som gynnas av gammalt vax beskriver vi i guiden om utsot och nosema. Översikten finns på sidan om bisjukdomar.