Biraser i Sverige: buckfast, nordiskt bi, carnica och ligustica

Honungsbiet (Apis mellifera) är en art med många underarter, och biodlare har länge flyttat och korsat dem. I svensk biodling finns i dag fyra typer med var sin avelsförening. Den här sidan beskriver dem utifrån vad Jordbruksverket och avelsföreningarna själva skriver. Vilket bi som passar dig beror på var du bor, hur du sköter bina och vad du värdesätter. Översikten över hur ett samhälle fungerar finns i Bisamhället.

Fyra bityper i svensk biodling

Jordbruksverket skriver att arten honungsbi delas in i 28 underarter, och att fyra används inom biodlingen i Sverige: nordiskt honungsbi, italienskt honungsbi, krainerbi och buckfastbi. SBR beskriver att det i dag är fyra rasgrupper, vissa lokala klubbar och några privatpersoner som arbetar med biavel i Sverige.

Bityp	Ursprung	Förening i Sverige	Avelsföreningens egen beskrivning, i urval
Nordiskt bi (”svarta bin”)	Inhemskt, spritt norr om Pyrenéerna och Alperna	Föreningen NordBi	God överlevnad, liten foderförbrukning på vintern, långlivat
Ligustica (italienskt bi)	Ligurien i norra Italien	LigusticaBiodlarna	Svärmtröghet, fromhet, kakfasthet, samlarförmåga
Carnica (krainerbi)	Östalperna och Balkan	Svenska Carnicagruppen	Lugna, snabb vårutveckling, sparsamma med foder och propolis
Buckfast	Avelsmetod, Buckfast Abbey i England	Föreningen Svensk Buckfast	Fruktbarhet, samlardrift, sjukdomsmotstånd, svärmtröghet, godlynthet

Det nordiska biet

Det nordiska biet är det ursprungliga biet i Sverige. Föreningen NordBi beskriver hur det spred sig efter inlandsisen över ett enormt område, från de brittiska öarna till Uralbergen. Under tusentals år anpassades det till klimatet och floran i norr.

Föreningen lyfter fram egenskaper som god överlevnad och liten foderförbrukning under vintern. Det är ett snålt bi som klarar perioder med klena drag och mycket långa vintrar. Biet väntar med yngelsättningen tills det finns pollen från de första vårblommorna. När sälgen slår ut startar en stark utveckling. Det är anpassat till ljungdraget och kan övervintra på ljunghonung. När ljungdraget är slut upphör äggläggningen, och när det är dags att gå i vinterklot har i regel allt yngel krupit ut. Föreningen beskriver det som ett långlivat bi, och menar att den långa yngelfria vintern ger varroakvalstret sämre förutsättningar att föröka sig.

Hundra år av import av andra underarter ledde enligt NordBi till nästan total utrotning av det nordiska biet. Ett nationellt räddningsprojekt startade 1990 och fann begränsade men goda stammar, främst i Jämtland och Västerbotten. Projektet blev 1997 Föreningen NordBi, som har kring 600 medlemmar. Föreningen skriver att buckfastbiet dominerar i Sverige i dag, och att förutsättningarna för att återetablera det nordiska biet är bättre i norra Sverige.

Ligustica, det italienska biet

Ligusticabiet kommer från Ligurien i norra Italien. LigusticaBiodlarna beskriver hur importen till Sverige började före 1920-talet, upphörde 1949 på grund av kvalstersjuka och sedan fortsatte från USA under 1950–70-talen. Bina blev populära för sin svärmtröghet, fromhet, kakfasthet och samlarförmåga. SBR drev en egen avelsstation i Hov i Östergötland där de flesta bina var ligustica.

Färgen kan variera från mörkt läderfärgad till ljust gul. Föreningen bildades 1995 och arbetar bland annat med vingindex för att säkerställa rasrenheten och med varroamätning för att minska antalet kvalster.

Carnica, krainerbiet

Carnicabiet kommer från östra Alperna och Balkan, och kallas också krainerbi. Svenska Carnicagruppen beskriver hur carnicasamhällen skickades i trälådor från Krajna och Kärnten över hela världen i början av 1900-talet. Rasen fick då rykte om sig att vara svärmvillig, men har enligt föreningen avlats fram till stammar som svarar mot dagens krav.

Föreningen anger dessa kännetecken:

• medelstor, slank kropp, mörk färg och täta grå tvärband på bakkroppen
• cubitalindex 2,4–3,0 och tunglängd 6,4–6,8 mm
• mycket snabb vårutveckling, med bistyrkan på topp redan på försommaren
• små samhällen under vintern som klarar sig på små mängder foder
• lugna bin som använder propolis ytterst sparsamt.

Svenska Carnicagruppen bildades på 1990-talet och importerar regelbundet drottningar från Österrike och Tyskland, vars döttrar paras på föreningens parningsö eller parningsområde.

Buckfast

Buckfastbiet skiljer sig från de andra genom att det inte är en underart. Föreningen Svensk Buckfast skriver: ”Buckfastbiet är inte en ras, utan en avelsmetod.” Den grundades av munken Broder Adam vid Buckfast Abbey i England, som avlade bin i klostret från 1915. Han samlade drottningar från olika raser i Europa och Nordafrika för att rädda det engelska biet, som höll på att dukas under av trakékvalster.

De första buckfastdrottningarna kom till Sverige 1968. Den första parningsstationen startade 1975 på Aspö i Blekinge, och i dag har föreningen fyra stationer: Aspö, Hasslö/Ytterön, Ven och Vendelsö. De senaste åren paras 1 500–2 000 drottningar per år där. Avelsmålen är enligt föreningen fortfarande Broder Adams: god fruktbarhet, samlardrift, motståndskraft mot sjukdomar och svärmtröghet, plus godlynthet och kakfasthet. Ett gott buckfastbi ska också kunna hanteras även i dåligt väder.

Hur väljer man biras?

SBR:s råd i frågan om lättskötta bin är praktiskt: för att få snälla, lätthanterliga bin krävs oftast ett aktivt avelsarbete. Den som inte själv vill lägga ner tid på det kan köpa drottningar med bra egenskaper av en drottningodlare. SBR sammanfattar vad man söker i avel och drottningodling: bin som är lättskötta, duktiga samlare, svärmtröga, motståndskraftiga mot sjukdomar och goda övervintrare.

Några saker att tänka på:

• Lokala förhållanden. Ett bi som passar ljunghedar och långa vintrar är inte nödvändigtvis bäst på en rapsslätt, och tvärtom.
• Drönarna runt omkring. En drottning parar sig med drönarna i trakten. Utan parningsstation blandas bityperna snabbt. NordBi avråder därför från att öka hybridiseringen med ytterligare en underart. Läs mer i Drönaren.
• Drottningens ursprung. När du köper bin eller en drottning, fråga om ras, parning och ålder. SBR:s avläggardeklaration har fält för just det. Se Köpa bin.

Den lokala biodlarföreningen vet vilka bin som fungerar i trakten och kan ofta förmedla kontakt med drottningodlare. Läs också om bidrottningen.