Skogsklematis Clematis vitalba

Skogsklematis är en främmande klätterväxt i Sverige. Den ger bin lite nektar och pollen, men den är riskklassad. Den innehåller också irriterande ämnen och anges som giftig för hund, katt och häst.

Är skogsklematis bra för bin?

Skogsklematis finns inte i SBR:s dragväxtlista. Den danska Biplantekalendern ger en stjärna av tre för både nektar och pollen, alltså lite av varje. Omräknat till SBR:s skala blir det 1 för nektar och 1 för pollen, måttligt.

Eftersom betyget bygger på en enda källa ska det tas med viss försiktighet. Inget i källorna tyder dock på att skogsklematis är en viktig dragväxt.

När blommar skogsklematis?

Enligt den danska kalendern blommar skogsklematis i juni och juli.

Riskklassning och invasivitet

I Länsstyrelsens sammanställning av SLU Artdatabankens riskklassning står skogsklematis i kategorin HI, som står för High impact. Sammanställningen är från 2024 men bygger på klassningen från 2019. Riskklassningen innebär inget förbud i sig.

Skogsklematis finns inte i den nationella förteckningen i förordning (2026:311) om invasiva främmande arter, som trädde i kraft 15 maj 2026, och omfattas därför inte av förordningens förbud. Det är alltså inte förbjudet att ha den i trädgården. Med tanke på riskklassningen avråder vi ändå från att plantera den. Har du redan skogsklematis är det klokt att se till att den inte sprider sig utanför tomten. Är du osäker på hur du ska hantera den kan kommunen eller länsstyrelsen ge råd.

Vill du ge bin något i stället är vallört och hallon bättre val. SBR räknar hallon som en av de viktigaste biväxterna i Sverige, och hallonet blommar när bisamhället är som starkast. Båda har egna sidor i Dragväxtlexikonet.

Är skogsklematis giftig?

Giftinformationscentralen skriver om klematis att växten innehåller irriterande ämnen. De kan ge sveda i mun och svalg samt magbesvär, till exempel ont i magen, illamående, kräkningar och diarré. Enligt ASPCA är klematisarter giftiga för hund, katt och häst. Tänk på det om du har djur som kan komma åt växten, och kontakta veterinären om ett djur har ätit av den.